Recension a´la Bjanca

Regi: John Crowley

Boy A handlar om Jack, en 24-åring som precis släppts fri efter 14 år på en ungdomsanstalt för ett brott han då begick. För att kunna påbörja ett nytt liv och få vara anonym från bland annat pressen får han hjälp av sin mentor, Terry och lyckas bygga upp ett nytt liv och vardag. Bor inackorderad, får jobb och flickvän, men hans förflutnas mardröm förföljer honom och hans dåliga samvete tär.

Detta är en otroligt melodramatisk och realistisk film som berör det brittiska samhället mycket. Under återblickar i filmen får man se det hemska brott som begåtts och trots detta kan man inte låta bli att känna enorm empati för pojken. Det budskap som framträder tydligt i filmen är just hur samhället självt är hindret för rehabiliteringen av brottet. All press och media som påverkar och hur viktigt det egentligen är att ha ett fungerande och stöttande samhälle och människor omkring sig.

Crowley  har gjort filmen något dunkel och enkelt filmad. Är just några delar inom filmproduktionen jag kan sakna, men det finns många bra närbilder och känslomässigt är den perfekt. Skådespelarinsatsen från Andrew Garfield, som spelar Jack, känns otroligt genuin när han gestaltar denna försiktiga, ensamma människa. Han kan med små uttryck får till sina känslomässiga reaktioner underbart  bra. Från att under uppväxten varit helt själv försöker han finna sin väg in i ett sammanhang. Varje steg för honom är så viktigt att ta.
 

Den här filmen berörde mig mycket och jag vill starkt rekommendera er att se den. Sista halvtimmen höjdes den dessutom ännu mer.